Novell "härskartekniker"

Jag heter Diana och är 14 år gammal. För ett tag sedan skilde sig mina föräldrar,

min mamma hittade en ny man. Nu bor jag tillsammans med min pappa och hans

nya fru Sara. Hon har en dotter sen tidigare som heter Cindy och hon är 5 år

gammal.

Nu sitter jag här i min säng och bara stirrar på vattenglaset som står på bordet

bredvid. Jag tänker och tänker. Hur kunde allt bli såhär? Okej jag ska ta allt från

början så ni förstår.

Jag hade bott med min nya familj ungefär tre veckor nu. Nästan allt hade

kommit i ordning. Vi hade satt upp alla nya möbler, målat om och köpt

nya mattor, gardiner osv. Jag gillade min nya familj. Sara som då är

pappas flickvän, hon var jättesnäll och trevlig mot mig. Jag gillade

både henne och hennes dotter Cindy. Det kändes som jag äntligen

hade fått den systern som jag alltid hade velat ha. Pappa brukade

säga att vi var lika. Båda hade brunt hår och blåa ögon. Ibland

lekte jag med Cindy när pappa och Sara lagade mat eller när dom

fixade med huset.

Pappa och jag har alltid stått varanndra nära så jag visste att han

alltid fanns vid min sida. Men jag märkte att pappa också var

lyckligare nu än vad han var innan. Det gladde mig.

Men sen en dag kom den dagen då allt förändrades. Pappa jobbade

sent och Sara var hemma med Cindy, dom satt i soffan och spelade

spel och kollade på tv. Jag berättade för Sara att jag skulle gå på en

fest ikväll.

- Sara?

- Ja vad är det Diana?

- Jo jag tänkte bara säga att jag ska gå på en fest ikväll med

 mina vänner, och dom kommer över hit snart

- Okej och vad har din pappa sagt om det då?

- Han sa att det var okej men han ville att jag skulle

 höra efter med dig med?

- Ja men absolut att du ska gå!

- Okej bra!

Då hade jag frågat alla om jag fick gå. Efter det så väntade jag bara på

Emilia och Sandy. Jag gick in på mitt rum och kollade i garderoben

efter vad jag skulle ha på mig. Jag hittade min svarta klänning som

jag hade på mormors begravning. Sedan tog jag också fram min

mörkblåa klänning som jag hade på julafton för ett antal år sedan.

Sedan ringde det på dörren, jag sprang dit för att öppna. Där stod

Emilia och Sandy. Dom hade jättefina klänningar på sig.

- Hej, sa jag.

- Hej hej.

- Kom in så kan vi fixa klart oss.

- Okej bra för jag måste platta håret, sa Emilia.

- Jag ska bara sminka mig, sa Sandy.

Vi gick in på mitt rum. Emilia satte sig vid speglen för att platta

håret. Sandy satte sig vid sminkbordet och sminkade sig, och

jag frågade dom vilken klänning dom tyckte att jag skulle ha?

Jag höll upp den svarta klänningen i ena handen och den

blåa i andra handen.

- Jag tycker den svarta klänning, sa Sandy.

- Aa det tycker jag också, sa Emilia.

- Okej då tar jag den.

Sandy hade själv en svart klänning och Emilia hade

en röd. Jag tog snabbt av mig jeansen och tröjan och

satte på mig min svarta klänning. Sedan sa Emilia

att hon var klar och det var vi andra också.

Vi tog våra väskor och gick mot hallen. Sedan sa jag

hejdå till Sara och Cindy.

När vi var framme där festen skulle vara då gick vi och

hälsade på dom vi kände. Sedan gick vi och tog nån dricka.

Det var jättekul den kvällen. Vid halv två-tiden gick vi hem.

Sandy och jag bor väldigt nära så vi hade följe hem.

Emilia bor en bit bort så vi vinkade hejdå till henne sen

gick vi.

Jag gick upp för trappstegen och öppnade ytterdörren så

tyst jag kunde. När jag sedan kom in i hallen så stod

Sara där.

- Alla sover så du måste vara tyst, sa Sara.

- Okej det ska jag.

- Varför kom du hem så sent?

- Alla går hem vid den tiden, det är inte särskilt konstigt, svarade jag.

- Du måste vara mer ansvarstagande, sa Sara.

Sedan gick hon. Jag orkade inte bry mig så jag gick bara

in på mitt rum och rullade ner persiennen och tog på mig

en stor t-shirt som låg på golvet och skräpade. Sedan slängde jag mig

i sängen och somnade.

Dagen efter var allt annorlunda. Jag vaknade klockan 10. Ganska

tidigt för att vara mig, tänkte jag. Solen sken in genom gliporna i

persiennen. Jag började tänka på gårdagen, försökte komma ihåg vad

som hände igår. När jag kom hem igår så mindes jag att Sara var sur på

mig. Men varför var hon ens det? Jag försökte att inte bry mig. Sedan

sträckte jag mig efter min mobil som låg i väskan på golvet. Tillslut fick

jag tag i den. Alla hade lagt upp bilder från festen igår..

Efter ett tag släpade jag mig upp ur sängen. Det var kallt så jag tog

på mig en blå kofta som låg slängd på skrivbordet. Jag öppnade

försiktigt dörren och smög ut i köket. Där satt pappa, Sara och

Cindy. Dom hade börjat äta frukost.

- Godmorgon, sa jag.

- Godmorgon har du sovit gott, sa pappa.

- Ja, svarade jag.

Jag tog fram en röd skål ur köksskåpet, efter det tog jag ut min

yoghurt ur kylskåpet. Jag satte mig sedan mitt emot Cindy och

började äta. Dom frågade om jag hade roligt igår. Jag svarade

att jag hade haft kul. Sedan sa pappa att han skulle duscha

så han gick ut ur köket och började gå mot badrummet.

Direkt när han hade gått började Sara be mig om saker.

- Diana kan du hämta en filt åt mig, sa hon.

- Okej, svarade jag.

Jag gick ut i varadagsrummet och tog en grå filt som låg i soffan.

- Tack sa hon.

- Föresten du var så fin igår när du skulle gå ut med vänner,

 skulle du kunna hämta min mobil som ligger i min väska och

 väskan ligger i sovrummet bredvid sängen.

 Sedan log hon brett och lite ironiskt mot mig. Jag ville inte

 vara taskig eller otrevlig mot henne så jag svarade bara.

- Ja absolut.

Sedan gick jag förbi hallen fram mot sovrumsdörren. Jag

gick mot sängen, där låg hennes svarta väska på golvet.

Jag tog upp den och öppnade den. Där längst ner såg jag

hennes vita mobil. Jag tog upp den och gick ut för att

ge den till henne.

När jag hade ätit klart ställde jag min tallrik på den propp fulla diskbänken.

Det känns som hon utnyttjar mig. Hon

säger att jag är fin osv och sen ber hon mig om saker /

tjänster. Detta är bara några av dom få sakerna som har hänt.

Nu hade mörkret börjat lägga sig över staden, och nu var

klockan ungefär åtta. Jag bytte om till min Adidas- dress sedan

gick jag ut till vardagsrummet. Där satt pappa och Sara och kollade

på tv, jag tror det var fångarna på fortet eller nåt sånt. Cindy

satt på golvet och ritade i sin målarbok. Jag gick in och frågade

vad dom gjorde.

- Vi kollar på tv, kom och sätt dig, sa pappa

- Kan du hämta en påse chips, sa Sara.

När jag kom tillbaka så satte jag chipsskålen på bordet.

Sara gav mig en sådan blick. Jag kände att det var en konstig

stämning i luften. Hon är nog fortfarande sur tänkte jag.

- Vad ska alla göra imorgon då? sa hon.

Pappa svarade.

- Jag ska nog gå ut på resturang med mina

 jobbar kompisar imorgon.

 Sedan frågade hon vad Cindy vill hitta på imorgon.

-  Jag vill bara rita, svarade hon.

- Jaha ja, då har vi inte glömt någon, sa Sara.

- Jo Diana vad ska du göra imorgon då?

- Juste ja.. sa Sara

- Eh jag vet inte riktigt, jag ska nog bara vara med

 Sandy.  

Nu sitter jag här i min säng och stirrar på vattenglaset. Jag tänker

på allt som har hänt, och detta är bara några få saker av allt.

Vad ska jag göra, jag vill ju inte förstöra för pappa. Ska jag bara

skita i henne. Fast det är ju lite svårt när vi ändå bor i samma hus

och tillhör samma familj. Jag tyckte ju hon var så snäll i början

men sen nu så låtsas hon att hon inte ser mig. Hon snackar

aldrig med mig. Men vi får väl se om jag berättar för pappa.

För han verkar ju inte märka av något. Men vad skulle hänt

om jag berättade för pappa. Skulle han ens bry sig eller

skulle han bara strunta i det jag säger..?